Blogg

Fylla 40 kändes värre än att fylla 50 år

Inför min 40-årsdag kände jag rätt så stora våndor. ”Ska livet vara så här, eller ska man göra något annat?” Byta jobb? Byta karl? Byta bostad? Många frågetecken, inga givna svar.

Nästa år fyller jag 50 år, och jag känner ett betydligt större lugn i kropp och själ. Jag vet förstås inte än hur jag ska fira den milstolpen i livet, men hur det än blir så blir det exakt som jag vill. Det finns inte plats för ”borden” i mitt liv längre, och absolut inga ”måsten”.

Det är mycket som jag INTE tycker om men som ”man borde” gilla. Roliga saker som att gå på marknader, musikfestivaler, resa på solsemester (funkar inte med eksem tyvärr), renovera och sköta ett hus/trädgård (ett pyttelitet tegelhus med pytteliten trädgård kanske), och gå på nattklubb. Ja, listan kan bli rätt lång med sådant som jag inte gillar.

Snart 50 år gammal har jag anammat min ”tråkighet” och tvingar inte mig själv att göra saker som ”alla andra” gillar. Jag åker gärna till Öland – men inte den helgen som det är skördefest, och absolut inte på midsommar! Jag gillar verkligen inte att uppleva saker tillsammans med tusentals andra.

Och det finns en massa saker som jag gillar att göra också! Och då väljer jag hellre att lägga min tid på just det. Jag gillar att träffa familj och vänner hemma hos varandra, äta och dricka gott och prata, prata, prata. Jag gillar att laga mat (men INTE att baka). Jag älskar min hund och allt vi gör ihop – mycket naturupplevelser blir det för oss. Jag gillar att titta på tv, och jag gillar att vila och sova mycket.  Jag gillar att lyssna på ljudböcker, sticka och virka, och göra bil- och cykelutflykter. Jag gillar att skriva och interagera med alla mina vänner på sociala medier. Ja, listan över saker jag gillar kan också bli rätt lång.

Inför att jag snart fyller 50 år bryr jag mig inte heller längre om vad andra tycker om mig, de får tycka precis vad de vill. Och de flesta tycker nog ingenting – jag har ju inte en massa åsikter om hur andra lever sitt liv.

En annan sak som ger mig ett större lugn inombords är att jag litar till min egen förmåga att lösa de problem som uppstår. Och jag vet att jag bara kan försöka lösa problemen, och att det ibland inte går även om man verkligen vill.

Det finns egentligen bara en enda sak som känns värre inför 50-årsdagen jämfört med 40-årsdagen. Det allt mer sviktande minnet. Nu har jag till och med börjat glömma vad jag själv har sagt – och det är väldigt obehagligt! Så nu vill jag helst ha allt skriftligt 🙂

Det där är förstås lite stresstriggat – så jag fortsätter mitt arbete med att hitta den viktiga balansen mellan ”på” och ”av” eftersom jag vill hålla ytterligare många yrkesår. För varje år som går behöver jag mer och mer av just ”av” i mitt liv – så det ger jag mig själv som en gåva.