Blogg

Det kan vara dags för nya morgonrutiner

Jag har inga kinkiga småbarn som dissar de kläder jag lagt fram kvällen innan och som vrider sig som hala ålar på hallgolvet när man alltmer stressad ska få på vinteroverallen. Ej heller någon hund som kräver långa promenader i svinottan.

Ändå är jag alltid så sen att jag måste springa till bussen.

Jag förstår inte varför det måste vara så. Jag har ju ingen mer än mig själv att ta hand om och all tid i världen att göra det. Ändå snärjer jag runt och letar efter kringströdda pryttlar, mina glasögon som har en förmåga att lägga sig på konstiga ställen och mobilen som laddats på ett annat ställe än det vanliga – lika stressad som under småbarnsårens hundår.  Men det kanske är med morgontid som med lönen. Bara för att man får lite extra ena månaden, betyder det inte att man har mer pengar i slutet av månaden. Och det utan att ens märka någon skillnad medan man sätter sprätt på den extra tusenlappen.

Människan är i sanning ett anpassningsbart djur. Men frågan är om det inte är dags för en ny vana hemma hos oss. Eller så är det dags att göra en tidsplan och se vart tiden tar vägen.

I dag ska jag skriva en artikel om tid, och hur en tidsoptimist kan lära sig att tänka om. Kolla i tidningen på torsdag så får du se om du håller med.