Blogg

För barnens skull ska jag bita ihop

Det finns ett kort i mina gömmor när jag står utanför vårt hyreshus i Tungelsta, där jag bodde när jag var sådär fyra-fem år. Det har precis snöat och jag har fått mina första skidor.

Mina föräldrar har berättat att jag sov med dem i sängen den natten. Och jag kan fortfarande känna den där barnsliga förväntan när snön äntligen la sig som ett mjukt täcke på marken.

I dag är det nästan konstigt att tänka sig att det har funnits en tid då jag inte förknippade snö med trafikfara, blåmärken och blöta strumpor – utan med varm choklad, igloobyggen, hisnande åkturer och snöstelnande lovikavantar som man ställde på parad på elementet i hallen.

Men det fanns faktiskt en annan tid då jag gillade snön för all glädje den gav mina barn. Jag tänker på soliga dagar i den långa backen i Alljungen, korvgrillning i Bastasjö, kvällsutflykter till Rödebybacken och snöbollskrig på vår tomt.

Så för alla barns skull ska jag bita ihop när jag går hem genom snöyran. Må ni ha riktigt roligt i snön i helgen.

Men om ni frågar mig hoppas jag att det är barmark på måndag.