Blogg

Länge leve spontaniteten

Jag vet inte hur andra av min sort är, men jag gillar definitivt inte saker som ruckar mina planer. Och människor som dyker upp med en påse bullar och kräver kaffe när jag ligger skitig i trädgårdslandet tycker jag inte om.

I alla fall inte i verkliga livet.

I min fantasi däremot är jag en spontan person som älskar den sortens infall. Jag ser framför mig hur jag själv kommer på små trevliga utflykter och ringer upp folk, som kastar allt de har för händerna för att sluta upp hemma hos oss fem minuter senare.

Det har väl hänt tio gånger de senaste 25 åren.

Min tillvaro är verkligen inte speciellt spontan. Något jag försökte råda bot på häromkvällen när jag på ren impuls mejlade en god vän och frågade om hon och hennes sambo inte skulle följa med på en liten båttur, till en någon kobbe och grilla en korv på engångsgrillen.

Det var inte utan det kändes lite obekvämt, jag hade ju bestämt att jag  just den kvällen äntligen skulle plantera den där hallonplantan som hade stått och skräpat alldeles för länge. Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sina planer. Tänkte jag.

– I kväll? Nja, det går inte för vi måste packa inför vår resa och vattna och …..

Så då blev det en korv hemmavid, på den vanliga altanen när jobbet var avslutat och jag hade satt fått planteländet i jorden. Båtturen är skjuten på framtiden och spikad till ett annan dag.

Vad skönt det är med likasinnade vänner ändå.